Chevalena

I dont wanna lose you..

Det går upp och ner, ner och upp, hit och dit, dit och hit hela tiden. Jag vet inte hur jag ska bli av med de jag känner. Jag försöker ständigt att tänka i andra banor eller på andra saker men det går inte. Jo för stunden kanske jag kan lura mig själv men sen kommer tankarna tillbaka.. Men imorgon är det en ny dag i mitt lyckliga liv då jag ska fortsätta med övertalningen. Jag brukar ha bra övertalningsförmåga, men den tycks inte funka på mig själv tyvärr...

Vissa spår försvinner inte och vissa sår vill inte läka trotts att det nu var längesen dom blev till..

En bild säger mer än 1000 ord..

Känner igen det. När man vaknar på morgonen med samma tanke/känsla inombords. Igen. Hur man än gör så kan man inte släppa det. Man måste låta tiden gå och försöka sysselsätta sig med saker hela tiden för att glömma. Och ändå är risken stor att man faller tillbaka. Efter en lång tid. Vissa personer sätter helt enkelt större spår än andra.
Svårt att leva ibland, jobbigt att tänka ibland.
Vet att inlägget är gammalt, men jag kände att jag var tvungen att kommentera.