Chevalena

Inatt var jag hamnvakt nere i vikens båtklubb, de blev en lång och blåsig natt utan tjuvar, men den efterlängtade soluppgången var finare än finast och jag blev nästan alldeles kär i den! Har ju väntat på att få se soluppgången sen midsommarafton.
 Åkte hem vid ca 04.40 i den uppgående morgonsolen och fick en härlig känsla i kroppen som jag inte riktigt kan förklara, de var som att något gick upp för mig och jag kände nu börjar de om, en ny dag, nya äventyr och nya hopp. Så jag kan rekomendera att se en soluppgång, de fick iallafall mig att fyllas med liv och jag kände att nu jävlar asså. Detta kanske låter jätte konstigt och jag trodde inte heller att bara en soluppgång kunde få mig att känna så men ibland behövs de bara en sån liten sak :)





Näe nu ska jag gå och prata med mor lite..