Chevalena

Nu har det gått några månader och man säger ju att tiden läker alla sår... Jag får upprepa den där kvällen för mig själv flera gånger om dagen för att försöka övertala mig själv om att du inte är värd att sakna.. Men det går inte, jag saknar dig fortfarande. Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut. Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt.. Jag har verkligen försökt att tänka bort dig på alla sätt, men jag fortsätter att sakna, jag fortsätter att komma ihåg alla bra stunder, alla stunder då du va den underbaraste personen jag träffat. Jag saknar att vara obeskrivligt kär i dig och jag saknar att känna att du är obeskrivligt kär i mig.. Jag saknar verkligen att känna mig älskad av dig!! Jag saknar att bli presenterad som din flickvän och jag saknar blickarna du gav mig som sa hur mycket du tyckte om mig.. Jag vet att det går över, men det är lite svårt för mig..





Jag vet vad du gjorde mot mig den där natten, jag vet! Jag upprepar som sagt händelsen för mig själv flera gånger varje dag.. men det där har jag redan förlåtit dig för, dum som jag är.. Jag blir nästan arg på mig själv att jag saknar dig så mycket.. Men man rår inte för vad man känner.. Hemligheten är nog att jag för första gången fick bli kär på riktigt, och det är klart att jag inte glömmer de.. Alla mina tidigare förhållande kan slänga sig i väggen, efter denna sommaren vet jag hur det ska kännas att vara kär och hur det ska kännas att bli älskad! Jag kommer inte nöja mig förens jag hittar den känslan igen, så ribban är hög nu! För jag vet vad jag kan få och jag kommer aldrig igen nöja mig med något sämre!


Bara så ni vet...